torsdag 5 april 2012

Rasism ibland, ibland inte. Fortsättningen.

Så kom då den uppenbara frågan på mitt tidigare inlägg "Rasism ibland, ibland inte":
Hur kan du veta att det handlar om rasism i fallet med 61-åringen?


Svar:
Just i fallet med 61-åringen så vet man inte om det har med rasism att göra, men det kan man inte heller veta i fallet med killen som blev slagen i Grekland. Det enda man kan göra är att eventuellt misstänka, vilket man gör i Greklandfallet, men inte i det svenska fallet. I Greklandfallet går man till och med så långt att man tillägger att det kan röra sig om högerextremism, vilket man inte heller har någon som helst aning om. Så i vissa fall går det tydligen för media jävligt bra att gissa, medan andra fall behandlas helt annorlunda. Likaså var svensk media extremt snabba på att dra förhastade slutsatser när det gäller morden i Frankrike. Man nämnde om och om igen att det troligtvis kunde röra sig om en gärningsman med högerextrema åsikter. Det visade sig ju dock att det var något helt annat. Varför går det så bra att chansa i vissa fall men inte i andra?

Visst skulle man man kunna ha överseende med det här om det skulle vara den första gången en sån här grej händer i media. Men det är ju lååångt ifrån första gången. Samma sak sker om och om igen. Visst.. media har en uttalad policy om att inte skriva eller rapportera om något som kan underbygga främlingsfientlighet, och det är ju bra, men det blir ju löjligt när man ständigt behandlar fall olika beroende på vem som är förövare och vem som är offer.

Att fastställa att olika våldsbrott verkligen handlar om rasism är såklart jättesvårt. I ett fall då skinnskallar ger sig på en mörkhyad person kan det väl kännas ganska uppenbart. Men man tycker ju att det borde vara lika självklart när ett gäng misshandlar någon och skriker svennejävel. Eller om ett gäng rånar flera svenskar, men avbryter ett av rånen då de inser att offret inte är etnisk svensk. Jag kan rapa upp hur många såna här exempel som helst. Det är helt enkelt jävligt konstigt att media så ofta misstänker rasism när det handlar om en mörkhyad person som misshandlas av någon med "svenskt utseende", medan att man aldrig misstänker rasism när någon med "svenskt utseende" misshandlas av mörkhyade. Eller handlar det just om medias policy: att inte underbygga främlingsfientlighet?

En annan grej jag reagerade på i inslaget från Grekland var när de intervjuade den misshandlade killen. Han berättade då han att han nu skulle börja använda en tröja med den grekiska flaggan på för att på så sätt visa att han också älskar Grekland och att han på så sätt ska undvika att bli misshandlad igen. Det kan ju tyckas låta sjukt att man ska behöva bära en tröja med Grekiska flaggan för att visa att han stödjer landet och vill vara en del av det för att slippa bli misshandlad. I Sverige är ju bilden en helt annan. I Sverige kan du istället bli kallad rasist om du bär svenska flaggan. Här blir istället risken betydligt större att bli misshandlad just på grund av att du bär svenska flaggan, på en tröja, en t-shirt eller whatever.

Något är jävligt ruttet i svensk media och man kan se det lite överallt. Vi har ju t.ex. fallet med GW Persson och när han blev av med jobbet på Efterlyst efter att han vid ett par tillfällen varit lite väl frispråkig:

http://www.youtube.com/watch?v=DzpOctWLkgA

Vi har också just Hasse Aro som, i klippet här ovan, hävdar att GW har fel och att media inte alls rapporterar olika beroende på vem det är som begår brott:

http://www.youtube.com/watch?v=Pa652Vk4EG8