På P1 i eftermiddags: Två inslag efter varandra.
Det första inslaget handlar om misshandeln i Sverige där en 61-årig svensk man attackerades av sju mörkhyade killar och som sparkades så många gånger och så kraftfullt att han nu ligger i koma.
På P1 undrar man hur det kunde bli så här. Vad det var som drev killarna till att näst intill sparka en helt främmande man till döds. Vad har samhället haft för ansvar? Hur kunde sju oskyldiga fina killar hamna i en situation där de kände att de var tvungna att misshandla den vita mannen?
I det andra inslaget befinner vi oss i Grekland. Här har en muslimsk kille blivit påhoppad och slagen (kanske av en högerextremist tillägger P1). P1 intervjuar killen som blivit slagen. (Han är alltså långt ifrån så illa tilltygad som den svenske 61-åringen.)
Reportaget från Grekland kommer att bli långt! Man upprepar sig gång på gång och pratar om det fruktansvärda rasistiska våldet. Ett rasistiskt våldsbrott är Ett för mycket konstaterar man. Man pratar om att man måste komma till rätta med det rasistiska våldet. Man ser det som ett av de vidrigaste brotten man kan tänka sig, och det måste få ett slut med en gång.
Och visst måste man hålla med. Rasistiskt våld är vidrigt. Men så är ju också all annan form av oprovocerat våld.
MEN man kan ju inte annat än fundera på varför i helvete det enligt P1 är så jävla fruktansvärt när en muslimsk kille blir misshandlad i Grekland, medan fallet med den svenske 61-åringen, som blev misshandlad av sju mörkhyade killar, inte alls handlar om rasistiskt våld och att det är synd om 61-åringen, utan att reportaget istället handlar om hur synd det är om killarna som hamnat i den situation som de hamnat i.
Jag kan omöjligt förstå mig på svensk media. Hur fan kan vissa grupper vara så tydligt mycket mer värda än andra?
- Baron Lytton
