Efter Juholtaffären är det (passande nog) många röster, från framförallt vänsterfalangen, som höjts mot Carl Bildt, vår utrikesminister. Man kritiserar honom hårt, och (kanske) även orättvist för passivitet, handlingsförlamning, kalla det för vad du vill, i ärendet om de tillfångatagna svenska journalisterna i Etiopien. Man kan börja fundera på om detta ska fungera som den röda hämden för Juholts eget fifflande.
Många, till och med viss media (läs Aftonbladet, som ägts av LO (S) och som fortfarande har full bestämmande rätt över ledarsidorna) vill gärna få det att framstå som att Carl Bildt ensam skulle vara ansvarig för att diplomatiska påtryckningar ska göras på den Etiopiska regeringen och det Etiopiska rättsväsendet. Man hävdar från många håll att Carl Bildt inte intresserar sig för ärendet på grund av att han skulle vara jävig, då ett oljebolag som Bildt tidigare suttit i styrelsen för, enligt media, gör ytterst tveksamma affärer i området.
Själv är jag tveksam till hela det här resonemanget. Visst skulle det kunna vara så att Bildt känner ett visst obehag att, om det så skulle vara, tvingas arbeta MOT tidigare styrelsevänner. Men i det här fallet handlar det om två journalister som olagligt tagit sig in i ett land och dessutom med hjälp av grupper som enligt den Etiopiska regeringen anses vara terrorister. Journalisterna var enligt utsago på jakt efter tveksamheter runt just det oljebolag som Bildt tidigare suttit i styrelsen för. Men om man vill få det till att Bildt totalt skiter i ärendet så dömer man samtidigt också ut hela den svenska politiska apparaten. Man dömer ut hela UD. För självfallet är det inte så att Carl Bildt själv på sin kammare kan sitta och hitta på vad som ska sägas och vilka krav som ska ställas på olika regeringar runt om i världen. Att vara utrikesminister är ingen enmansshow, hur mycket vänstern och Aftonbladet än vill få det till just det i det här fallet.
Faktum är att de två svenska journalisterna som nu är tillfångatagna i Etiopien olagligt har tagit sig i landet med hjälp av vad som anses vara terrorister. Jag tror inte för ett ögonblick att journalisterna för den skull skulle vara redo att bära vapen själva. Jag tror absolut inte att svenskarna bär på några som helst dolda motiv, utan att de endast gick in i landet för att få sin story. Och här tror jag absolut att det är så att både Carl Bildt, den svenska regeringen och ambassadörer har gjort sitt allra bästa för att rentvå svenskarnas namn som enbart journalister utan terroristiska motiv.
Det viktiga i ärendet nu, som jag känner, är att inte börja dra förhastade slutsatser om vår utrikesminister och hans arbete i den här frågan. Knappast får vi höra all diplomati som förs. I det här läget får vi avvakta en rättegång för svenskarna och se vad som sägs. Inte förrän rättegången är klar och vi vet utgången av den behöver vi börja höja våra klagoröster och kräva att man gör mer, för i nuläget vet vi ingenting.
