Expressens Lars Lindström sammanfattade igår sitt demokratiförakt väldigt bra i en enda mening. Demokratin – en skam för Sverige, kunde vi utläsa ur Lindströms krönika.
Utspelet kommer efter att Sverigedemokraternas Björn Söder, på sin Facebooksida, kommenterat Ekots undersökning om diskriminering av romer och att de vid flera bensinstationer nekats att hyra stationernas bilar.
Det kanske finns en anledning till att de nekas? Istället skriks det som vanligt i Sverige om diskriminering, skrev Söder angående ärendet.
Något onödigt skrivet av en riksdagsledamot kan möjligtvis tyckas, men definitivt Söders fulla rätt att faktiskt uttrycka den frågeställning på det sätt som han faktiskt gör.
Lindström tycker givetvis att det är för jäkligt att Söder och andra med obekväma frågeställningar och poänger som inte delas av Lindström själv överhuvudtaget får yttras i det svenska samhället. Som Lindström själv uttrycker det: "Det är en skam för Sverige att en så fördomsfull politiker sitter i riksdagen".
Visst är det Lindströms fulla rätt att tycka och skriva som han gör. Och visserligen är det ingen ovanlighet, hos varken politiker eller journalister, att de förespråkar demokratur framför demokrati. Men det är ändå med ett kraftigt illamående som jag tar emot Lindströms budskap om att demokratin skulle vara en skam.
Inte nog med att Lindström motsätter sig demokratin samt kastar skit på Björn Söder och hans frågeställning. Han kastar dessutom samtidigt också skit på alla de människor i Sverige och i världen som tänker precis samma sak: Det finns kanske en anledning att de nekas..."
För det kan jag lova herr Lindström; att den frågeställningen, den finns inte bara hos Björn Söder och hos Sverigedemokrater, den finns hos en jäkla massa människor, världen över, med en helt vanligt väl fungerande tankeverksamhet. Och om det är någon som borde lyftas bort från sin arbetsplats så är det definitivt inte Björn Söder, utan du Lars Lindström.
